Tandu, Cuttibertu dinù campava cum'è un rimitu nantu à un isulottu. Tutti l'anni, Eribertu andava à truvallu, è si passavanu qualchì ghjornu inseme.
L'annu 687, allora chì Eribertu era cusì cuntentu di avè ritrovu u so amicu, Cuttibertu li disse: "O Eribè! s'è tù ai qualcosa à dumandammi, dilla, chì, mai più, ci scuntreremu nantu à ista terra. Diu m'hà fattu sapè chì prestu moreraghju".
Eribertu si hè messu à pianghje: "O Cuttibè! ti ne pregu, portami in celu cù tè. Senza tè serebbi u più disgraziatu di i cristiani".
Cuttibertu si hè indinuchjatu è si hè messu à pregà. Una stonda dopu, si hè alzatu, è hà dettu à u so amicu: "Ùn pianghje più, u Signore hà esauditu a mio prighera".
Qualchì settimana dopu, u listessu ghjornu, à listessa ora, i dui omi cullavanu in celu.
Etimolugia : da u germanicu: "hari" (armata) è "bert" (spampillante).
Nomi : Aribert, Ariberto, Erberto, Eribertu, Harbert, Heberte, Herb, Herberto, Herbie, Herbrecht, Héribert, Heriberto, Hoireabard.
-
Incendie de la paillote du Week End à Ajaccio : « Je crois que c’est le coup de marteau »
-
Piana, point de départ d’un voyage pictural corse signé Fior di Lisia
-
Ajaccio : un incendie ravage le "Week-End" sur la route des Sanguinaires
-
À Ajaccio, les Journées napoléoniennes replongent la ville dans l’époque impériale
-
À Albu, dans le Cap Corse, Raphaël Glucksmann rend hommage à ses parents










Envoyer à un ami
Version imprimable





